I Sverige finns 315 000 privata skogsägare.

En av dessa är Helena Löthgren:

Helena Löthgren är tredje generationen på Oskarviks gård på gränsen mellan Nora och Lindesberg. Numera är korna borta men skogen finns kvar och den vill hon kunna sköta utan att EU ska bestämma vad hon får göra eller inte. – Det är helt galet att samma regler ska gälla för skogsbruket nere i Portugal som här uppe i Sverige, säger Helena Löthgren.

Upptill ägaren hur skogen ska skötas

Om alla vi skogsägare gör på lite olika sätt blir det mångfald både bland skogsägare och i skogen, skriver skogsägaren Helena Löthgren i veckans krönika.

Det är vackert i skogen nu. Det är det förstås vid varje årstid fast på olika sätt. Det finns alltid något att fästa ögonen på – ett vackert träd, ett fint bestånd eller kanske en kantarell. Och jag vet att det är många med mig som känner just så. Att det alltid finns något att se i skogen som ger hopp om framtiden.

På söndagspromenaden med väninnan tittar hon mest ner i marken. Hela tiden upptäcker hon någon tämligen oansenlig mossa eller svamp och vips åker mobilen fram och den ska fotograferas. Om och om igen. När vi går genom deras skogsskifte så finns det rätt mycket svampar, mossor och ormbunkar. ”Det är klart att vi kanske borde avverka här” säger hon. ”Men jag tycker om att ha det så här.” Och då blir det så. I en naturlig gammal skog finns även döda träd och grenar, där svampar insekter och larver trivs ypperligt. Det blir en rik flora och ett rikt fågelliv som följd.